Trött...
Nu är Louis och jag hemma i vår egen lägenhet i Ängelholm igen. Jag är helt slut!
Det är inte helt lätt att vara tillbax i verkligheten igen, känns liksom som att jag inte riktigt orkar kasta mig in i allt igen, vill inte förlora semester-känslan, känslan av att vara fri från sjukvården, oron och tvången. Jag fasar inför nästa vecka, vill inte till sjukhuset!!! Vill inte få nästa cellgiftsbehandling, må illa, kräkas, vara utslagen av trötthet!! Vill inte springa på alla sjukhusbesök!! Vill inte känna all oro, ångest, smärta och trötthet!!
VILL INTE!!!
Det finns dock en sak som är bra med att vara hemma, det är LOUIS!!!! Jag har svårt att vara utan min lille vovve! Jag har svårt att sova utan honom, slappna av utan honom, vara riktigt glad utan honom- han är mitt allt min lille Louis Franz Marabou Weis!
Nu ska vi unna oss lite kina-mat, Louis och jag. Jag har ont och är tröttare än tröttast, så jag går ned och hämtar lite mat. Ska först göra iordning lite så att Louis och jag bara kan däcka i soffan när jag kommer upp med maten!
Kram på er alla!
