Lifslevande / Alive

Det har varit ganska mycket på sista tiden. Tycker det låter som en standard replik från mig, men ofta är det mycket.

Käken har börjat läka och det känns som jag kan röra den mer än tidigare, vilket jag är glad för! Nu kan jag gapa mer. Och även äta, prata och låta mer- hihi!! Specialisttandvården i Halmstad är jätteduktiga.

Igår fick jag den första Meto Ject sprutan. Meto Ject är ett cellgift som ska bromsa nedbrytningen av mina leder. Och som de flesta vet så är cellgift elaka saker. Jag hade fått höra innan att man kan må ganska illa även om den dosen man får i sprutform är mycket lägre än den vid cancerbehandling. Jag var förberedd på illamåendet men samtidigt inte. När jag kom hem mådde jag som vanligt. Jag gick en sväng med Louis, åt mackor, somnade och åt lite ostbågar och somnade i soffan igen. Sedan vacknade jag vid 20-tiden och då hade fanskapet slagit till med dubbel kraft! Fy hundan så illa jag mådde!! Jag försökte titta TV och tänka på annat medans illamåendet överföll mig i vågor. När jag tyckte det kändes "stabilt" tänkte jag gå ut med Louis. Men då tänkte fanskapet "nu attans ska hon få!!" Tur man bor i en etta! Jag ha kasta mig in på toa...ugh...inga mer detaljer.... Stackars Louis satt brevid mig hela tiden. Min lille Lou!!

Louis fick bara en liten mini innan-sängen-runda, och jag vill inte påstå att det var till hans belåtenhet. Han tittade på mig när vi var påväg in som "men hallå matte!!! Det där var ju ingen runda! Jag han ju inte pinka in mitt revir och inte heller äta något konstigt!!!".
När vi kom in hämtade Louis hundkex till mig och la dem bredvid mig; "varsågod matte!" Han tittade frågande som att "ska du inte äta det?"

Jag har sovit bra i natt, även om jag vaknat till ett flertal gånger. Första gången jag vaknade låg Louis och sov med alla fyra benen rakt upp i vädret. Sängen var full av leksaker, tuggben och hundkex. Min lille Louis tar hand om sin matte!

Idag, dagen efter första sprutan, mår jag si sådär. Magen slår kullerbyttor mellan varven och jag försöker följa min sjuksköterska Ewas råd att äta lite men ofta. Bara jag öppnar kylskåpet så känner jag "eeee, nä..." Får köra lite isglass och iskalla drycker.
Vi får ta dagen som den kommer! Om åtta veckor ska det blir bättre....