Lifslevande / Alive

Jag är precis hemkommen från en timmes uppmjukande av leder och muskler hos min sjukgymnast. Jag känner mig helt mörbultad. Men, det är bara för mitt eget bästa som hon så vackert säger... Längst in i bakhuvudet vet jag att det är viktigt och bra för mig att mjuka upp kroppen och att få muskler.
Min sjukgymnast på vuxen Hab är bra!! Hon är min 30:nde sjukgymnast och ja, trettionde gången gillt gissar jag.

Ibland önskar jag att jag kunde gå på gym. Bara träna, träna, träna så svetten rann och till jag blev helt slut. Jag skulle vilja känna den där känslan av total fysisk utmattning. Haha! Ja, av träning och inte ren fysisk utmattning bara av att existera. Jag skulle vilja känna den ruschen många talar om att man får när man tränar, en frisk utmattning lixom.

Aja, man kan inte få allt! Mörbultad fick jag, trött fick jag och fysisk utmattning får jag under dagen. Men å andra sidan tror jag att det är bra att min kropp inte pallar med gymträning. Det hade säkerligen slutat med att jag tränat och tränat och vägt 35 kilo. Dessutom lever jag efter filosofin är man frisk behöver man inte träna och är man sjuk bör man undvika det!
Jag tror att det här med gym, jogging och galen träning är en hype som dagens samhälle köpt med hull och hår! Det gamla hederliga svenska uttrycket "lagom är bäst" tyckts inte tillämpas längre. Fok bara tränar och tränar, äter sallad och är så restrektiva att man undrar vad meningen med allt det där är?! Jag vet inte många kvinnor som tillåter sig en kaka mitt i veckan, som skulle tycka det är okey att ha socker i kaffet eller sås till köttbullarna. Ja, om de ens äter köttbullar! Min generation verkar vara en bulgurkäkande, icke-levande generation som tror att de lever genom att äta äcklig mat som de tror är nyttig, träna fast att de hatar det och äta en hel arsenal vitaminer bara för att de tror att det är vad kroppen behöver! Så klart kroppen behöver vitaminer när man bara äter sallad och dricker vatten!

Fast att jag har haft KTS sedan jag födde så har jag inte riktigt levt nu när jag var i tonåren. Jag hade det en aning tuffare än "normalen" för min kropp var så pass annorlunda och så plötsligt kom puberteten, en massa operationer och mitt i allt detta försökte jag att vara som alla andra. KTS:en gör att min kropp ser väldigt annorlunda ut. Man ser kärlen i benen mycket tydligare, jag har stora kärlknutor och svullnader. I baddräkt går det inte att miss att jag har KTS. Det är tufft när man växer upp. Det har tagit mig mycket lång tid att inse att jag alltid kommer att få leva med min sjukdom, att JAG måste acceptera den och göra det bästa av det.

Nu vet jag att jag måste fånga dagen! Jag måste njuta av livet nu och inte skjuta upp allt på framtiden; jag har ingen aning om hur min framtid ser ut. Det har ingen utav oss egentligen, så alla borde leva lite friare och vara lite snällare mot sig själva. Det enda som egentligen skiljer oss som har olika sjukdomar från er, i den statistiska normalen, är att vi ofta vet vad som kan hända och vartåt det kan barka. Vi kan bli riktigt allvarligt sjuka av en enkel förkylning. En liten blödning kan bli en katastrof och vi med KTS har väldigt mycket lättare att få proppar, stroke och hjärtinfarkt.

Därför värnar jag mer om livet. Jag vill inte sitta där om ett par år och tänka att "jag önskar jag gjorde det där medans jag faktiskt kunde!"
Jag vill leva, jag vill inte försöka passa in i mallar jag ändå aldrig kommer att passa in i, inte äta bulgur bara för att det är inne och sjutton inte skippa den där biten choklad bara för att Anna Skipper hojtar "neeeeej" så hela TV:n rungar!!!!! Mitt mål i livet är att leva varje dag speciell!!

Just nu längtar jag till påsken, det är min favorithögtid!
Jag älskar alla färger, blommor, fjädrar, kycklingar, maten och inte minst de små chokladpåskäggen!! Jag har köpt kokt medwurst till Louis som har formen av små harar, vi har klätt ett påskris och laddat med godis! Vi har planerat ett besök till Sofiero...för där finns en glasskiosk med världsgod mjukglass! Jag tänkte ta en sväng i mitt tempel- IKEA och jag skulle vilja sitta i solen och dricka iskall läsk och äta en god bit cheese cake. Vi ska kolla film och om Louis får bestämma, och min kropp tillåter, blir det en tur i skogen.

Livet blir precis vad man gör det till!!! Jag vill verkligen inte sitta där och se tillbaka på ett liv jag inte levde, ett liv som jag bara koncerverade i vitaminer, couscous och tårar! Jag har försökt att vara som alla andra, det gick inte. Nu ska jag leva och vara den jag är bäst på- mig själv!